Mitt liv i Spanien

Vitlökssoppa är en utav mina favoritsoppor, äter inte soppa sa ofta, men som sagt, gärna vitlökssoppa!

Sa gott, sa enkelt och sa biligt!

 

Det är D som star för matlagningen hemma hos oss och det är alltid han som gör denna goda soppa

MEN igar gjorde jag den för första gangen!

 

Den vart god, men vitlöken var lite ra..hade för hög värme pa sa dom blev gjorda snabbt pa utsidan men inte alls pa insidan, matlagningen ska ju göras sakta, med omsorg och kärlek..jag har inte den uthalligheten direkt..hehe..

 

Men den vart helt okej, godkänt iaf!

:)

 

 

 

 

Det händer inte sa mycket varken här pa bloggen eller utanför just nu

Jobbar mest, lang jobbvecka nu innan det är dax för langledighet.

 

I onsdags var vi iväg till Ávila igen där vi spenderade dagen.

Det var en riktig vardag med hela 21ºC i skuggan sa vi at saklart lunch i solen pa en uteservering, skönt!

 

Igar var vi iväg till Guadarrama pa eftermiddagen för att hälsa pa alla sjuklingar.

Ds föräldrar fortsätter som "vanligt" och hans mormor ligger inlagd igen,

antagligen kommer hon inte fa komma hem nagot mer, nagonsin...

Vi far se hur det gar.

 

Ledig nästa helg och det blir antagligen ett efterlängtat besök pa IKEA

Vi hade tänkt att aka upp till Santiago de Compostela över helgen men det far bli längre fram istället

Spar dom pengarna till syster kommer, helgen efter hon akt hem far vi besök fran Marbella ocksa sa det känns bättre att ta en lugn helg hemma istället och lägga pengarna pa att göra na skoj med gästerna när dom kommer.

 

 

Vi har aldrig varit i Galicien sa vi siktar pa det lite längre fram istället, Santiago finns ju kvar.

 

Idag är det ocksa Ds farfars födelsedag, 92 ar fyller han!

Grattis Juanito

 

 

 

Igar fick jag en trevlig överraskning, nagot att se fram emot i höstmörkret.

 

I slutet pa November kommer syster och lille Holger och hälsar pa!

 

Jag som aldrig hann träffa den lille da jag var hem i Februari/Mars men nu är det snart dags.

 

Dom lämnar storasyster och pappa hemma och kommer ner lite mindre än en vecka men lite mer än en helg!

:)

 

Längtar sa!!

 

 

Vi har fortfarande problem med internet hemma sa det blir lite segt med inläggen här..

Passar pa att kika in när jag har tid över pa jobbet :)

 

Svärfar mar bra och är hemma.

Han är fortfarande sjukskriven och maste ha stödstrumporna pa sig varje dag.

 

Vi var och hälsade pa här om dagen.

 

Hittade honom uppe i skogen där han testade lungorna pa saxofonen.

Ville kolla att dom fungerade bra och att det inte gjorde ont.

Nagra notor fick han fram ;)

 

 

Svärfar ligger kvar pa sjukhuset men är uppe pa benen nu och kommer antagligen hem imorrn, vi hoppas pa det iaf!

 

MEN, igar ramlade svärmor och bröt fingret och har nu en gipsad hand!

 

Har hon tur sa slipper hon operera, hon ska tillbaka i slutet pa nästa vecka och se hur de läker,

annars maste hon operera in skruvar sa det rättar till sig..

 

Det brytna fingret är pa vänster hand men hon är just nu sjkuskriven för hon har problem med högra armen och gar hos sjukgymnast pga det.

Hon skulle till doktorn nu i veckan och bli av med sjukskrivningen..nu blir hon sjukskriven för andra handen istället..

 

Vad är det man säger? En olycka kommer sällan ensam..

 

Suck!

 

Idag (04/10) firar D och jag sju ar tillsammans!

 

Eller firar och firar, vi brukar aldrig fira vara arsdagar men idag var vi ut och tog nagra cañas innan det var dags för mig att jobba.

 

SJU AR!

Gud sa fort tiden gar!!

 

Vi har haft manga upp och nergangar

Vi har skrattat

Vi har gartit

Vi har brakat

Vi har upplevt

Vi har lärt

Vi har upptäckt

Men framförallt, vi har älskat

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har en Nespresso maskin hemma, som gör smarrigt kaffe!

Det enda daliga är att kaffet inte finns att köpa i Segovia sa vi maste ta oss till Madrid eller Valladolid

för att köpa.

I-landsproblem....

 

Vi har varit lata (haft fullt upp med annat) hela sommaren och inte tagit oss iväg, sa vi har druckit annat kaffe istället..Marcilla L'Arôme funkar i maskinen och finns i nästan alla matbutiker, kostar bara nagra cent mindre men inte alls lika gott (enligt oss).

 

MEN i mandags kom vi pa (efter nagra ar! Snabbtänkta!)att vi kunde beställa hem, sagt och gjort.

Idag kom leveransen, hem till dörren.

 

Fick saklart betala lite extra men det är det värt da vi ända spar in det pa bensinpengarna.

 

 Äntligen kan vi dricka gott kaffe igen!

Wohoo!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Svärfar fick komma ut fran intensiven idag (skönt!).

Vi var dit i eftermiddags och hälsade pa

 

Han har fatt ett eget rum

Enormt stort tyckte jag

(med tresitssoffa, perfekt för besökarna!)

 

Han har nu tillgang till tv, tidningar och besök.

 

Han kommer nog fa ligga kvar veckan ut för observation och mer tester

 

Han far fortfarande inte röra sig, ga ur sängen.

 

Han maste skaffa stödstrumpor som gar upp till laren innan han far börja röra pa sig, kanske imorrn?

 

Fick lov att lägga upp en bild sa hans svenska famlij kan se att han lever och under omständligheterna mar bra!
:)

 

D och jag gillar inte alls samma tv-program..han kollar helst pa dokumentärer eller frageprogram,

jag kollar pa serier och filmer...inget jag följer utan mer slapp tittar..men en sak har vi gemensamt och det är matkanalen, jag lagar ALDRIG mat hemma, men tycker det är kul att se ända eftersom jag tycker om att äta

:)

 

Vi har följt alla Top Chef program, USA, Australien etc

Jag har sett alla Master Chef program fran alla länder, följer nu Master Chef USA

Vi sag dock inte Spanska Master Chef som gick nydligen da vi vanligtvis ligger och sover den tiden de sändes.

Idag var det premier för Spanska Top Chef

 

D höll sig vaken och tittade pa det da en kille fran Guadarrama är med

Jag jobbar natt och missade det da jag akte hemifran da det började..men D har uppdaterar mig pa mobilen med tusen whatsapp!!

 

Först fick jag massa meddelanden om att programet var pinsamt, att det inte ens var i närheten av de andra

Top Chef, att spanska versionen var en "billig kopia"

 

Folk kunde inte skära eller tillaga, tvättade av en fisk med en diskborste (?!)..sen kom en massa meddelenaden om vilen oduglig killen fran Guadarrama var.."vad var det jag sa" sa han..han tycker inte om den här killen värst mycket.."hahahaha", "vad dalig han är", "han far vad han förtjänar", "Chicote säger samma sak som jag alltid sagt", "hoppas han fattar nu när han fatt höra det fran Chicote" etc etc

Behöver jag säga att killen akte ut redan första programet och att D skrattade gott...?

 

Om det här är nagra av dom bättre kockarna, hur är da dom daliga fragde D

Dom bästa är saklart aldrig med..och det är ju en spansk reality show, och det är just det som lätt händer med spanska program, det blir lite lätt "lekstuga" och inte speciellt allvarligt..utan mer "bra tv".

 

Jag sag som sagt var inte programet och kan inte uttala mig..nagon av er spanienbor som sag? Tyckte?

 

* Chicote är en spansk kock som agerar "domare" i tävlingen.

(han i mitten)

 

 

 

 

I varas hade jag en mindre "kris"

Jag var trött pa allt och alla

 

Jobbet hade mycket (all) skuld i det hela

 

Jag var otroligt trött pa jobbet, hela situationen, den mörka framtiden, det finns ingen lösning i syne varken pa mitt jobb eller den spanska arbetsmarknaden.

 

Allt detta ledde till stress och disskutioner hemma saklart, jag lät det ga ut över den person som hade minst skuld.

 

Jag orkade inte göra nagonting alls, eller ville kanske inte rättare sagt, jag lag hemma pa soffan och tyckte synd om mig själv

Bara klagade och ville aldrig hitta pa natt, D tröttnade saklart ocksa pa att höra mitt tjat och att jag aldrig ville hitta pa nagonting med honom, jag använde ursäkten att jag var trött efter jobbet, att jag inte kunde hitta pa natt pa kvällen eftersom jag skulle upp tidigt.

 

Vi hade ett stort samtal D och jag.

Jag ringde mamma och grät i flera dagar och hon var ett super stöd och hjälpte mig att öppna upp ögorna!

 

Jag var sa less pa allt!

Vi pratade, pratade och pratade, vi funderade till och med i att skita i allt, att ta med oss vart pick och pack till Sverige.

D sa att han skulle göra vad som helst, bara jag var lycklig, skulle jag vara lycklig i Sverige?

Kom sa aker vi sa han..

 

Men skulle jag vara lycklig i Sverige?

Jag tror varken jag eller han skulle vara det, han vill gärna ge sken utav att han skulle vara lycklig där, men jag tvivlar starkt pa att det skulle ske..

Bara jag är lycklig sa är han det sa han.

 

Jag tror att han skulle klara det bättre än jag, det gör jag

Men jag är sa otroligt rädd att han skulle ma piss (rent ut sagt!) där, att han skulle bli deprimerad

Han är san social person och hur skulle det ga för honom där?

 

Vi lät saken bero, sommaren var ju runt hörnet och alla dessa tvivel förvsann.

Vi har haft en underbar och lycklig sommar, jag har varit en mycket gladare person och det har som sagt var ocksa speglat av sig pa oss som par.

 

Nu ligger hösen runt hörnet och jag är aterigen lite deppig över jobbet..inte sa som i varas, inte alls..men jag känner av det, känner att det inte finns nagot ljus i tunneln, men vill jag flytta till Sverige?

 

Nej, jag tror inte det.

Tvärtemot vad familjen vill höra, saklart.

Men jag känner mig fortfarande inte "klar" med Spanien.

(kommer jag nagonsin bli det?)

Känner mig hemma här.

Är kanske rädd för nystart i Sverige och allt vad det inebär?

 

SJÄLVKLART saknar jag familjen oerhört mycket.

Jag saknar mamma och pappa.

Bror och syster

Systerbarnen (dom växer sa dom knakar!)

 

Men räcker det?

 

Familjen är min största (och enda) längtan till Sverige, ofta gör det ont av längtan, jag saknar närheten och att kunna vara spontan med besök osv..

 

Om vi flyttade skulle jag ha familjen nära, men allt det andra da?

Skulle jag ma daligt av det da?

Att inte ha "det här" som jag har i Spanien, sättet att leva pa, som jag älskar.

 

Jag har pratat med en svensk tjej som jag lärde känna under min tid i Villalba

Hon flyttade till Sverige med (spansk) man och barn

Han vanstrivs men dom "star ut" och klarar sig eftersom det är det bästa för dom nu, när deras barn är sma, kanske kommer dom tillbaka till Spanien snart..

 

Jag har alltid sagt att jag skulle vilja flytta till Sverige el día de mañana, det vill säga i framtiden, när jag fatt barn, eftersom det är sa mycket lättare där, men kanske skulle jag ända inte göra det..

 

Därför tycker jag det är intressant att läsa om K-L och deras "nya liv" i Sverige.

 

Svart detta, ofta tänker jag inte pa detta utan är över lag glad över mitt liv här.

Men dagar som dessa, när jobbet och framtiden känns lite gra (svart) sa kommer dessa tankar,

kanske är det min "10ar i Spanien kris"?!

 

;)

 

 

Bara nagra dystra tankar sa här pa natten..dax att jobba lite istället!

:)

 

 

 

 

Sa, om vi inte hade nog med Ds mormor och farfar sa blev hans pappa dalig

 

Vi var pa väg till Guadarrama pa lördagseftermiddagen för att tillbringa nagra dagar där under festligheterna

(som började i lördags)

När vi nästan var framme ringer Ds mamma och säger att hans pappa är pa väg in till Puerta de Hierro med ambulans!!

 

Vi stannade till snabbt i Guadarrama där vi lämnade av hunden, sa hej till mormor och farfar

(som blev utskiven fran samma sjukhus dagen innan, fredagen) och akte ner till sjukhuset där vi satt till klockan 04 pa morgonen.

 

Ds pappa hade gatt till doktorn pa fredagen, klagat över värk vid bröstet, fick en nolotil

(Metamizol...vet inte vad det heter pa svenska, verkar vara förbjudet i Sverige?!),

da dom sa att det var muskelvärk.

 

Pa lördagen hade han fortfarande ont och gick tillbaka till doktorn..det var nu en annan doktor pa plats och ville skicka iväg honom till sjukhuset för att utesluta propp.

 

Under lördagsnatten blev det klart att det var lungemboli.

Han blev "opererad" direkt, fick en slang insatt direkt fran armen till lungan med medicin som skulle förmindska proppen

(vet inte dessa ord pa svenska....)

Han blev skickad till UCI (intensivvard) direkt.

 

Pa söndagen akte vi tillbaka och pratade med läkaren klockan 12

Sen fick vi hälsa pa mellan 12:30-13:30

Han madde bra och höll modet uppe, men hade saklart ont.

 

D och jag akte hem till Segovia pa söndagskvällen, hade ingen lust med festligheter längre.

Vi valde att aka hem därför att han bara fick ha besök tva timmar om dagen

(en timme pa förmiddagen och en timme pa eftermiddagen) och det fanns inget mer vi kunde göra.

 

Idag (tisdag eftermiddag) blev han flyttad fran intensiven till ett rum och mar bra.

Han kommer fa ligga kvar nagra dagar till tills han är 100% frisk och dom vet vad som orsakade det hela.

 

I och med att han har eget rum far han nu ta emot besök sa imorrn ska vi ta oss ner och hälsa pa honom och hoppas pa att han snabbt blir bra igen!

Att det hela slutar med en susto, som dom säger här!

Under lördagen, medans vi satt utanför och var oroliga sa var svärfar mest intresserad utav att veta hur derbyt gick, han bad oss säga till om Atlético gjorde mal...det kunde vi saklart inte göra da vi inte fick träffa honom fören strax innan vi akte hem..men han vart glad över vinsten iaf!

:)