Mitt liv i Spanien

 

..det var vad jag gjorde imorse när jag skulle aka ifran jobbet.

Inte sa mycket att jag ramlade omkull, bara ett litet, litet, snedsteg, men tillräckligt för att det skulle göra ont.

HERREGUD sa ont det gjorde!

Bade insidan och utsidan av foten och hela hälsenan, ett tag trodde jag att stukningen gatt upp igen, blivit värre.

Men det gick bra att köra hem till slut, jag bet ihop och när jag kom hem var det onda borta.

 

Jag vaknade upp utan värk och stelheten i foten var borta!

Det var som om mitt snetramp lagat foten!

Jag har tyckt att foten varit "last" pa en del ställen som gjort att jag inte kunnat röra den ordentligt och som gjort den sa stel men nu var det som om det last upp.

Sa, mitt snetramp var nog bra ända!

 

Har precis kommit hem efter en promenad med hunden och foten kändes bra och lätt för första gangen.

Tror inte ens att jag haltade.

Säger tror eftersom jag inte trott att jag haltat sa mycket innan som jag egentligen gjort.

Efter att ha sett mig själv i varhusglasdörrarna och Ds patryck sa upptäckte jag att jag faktiskt haltade ganska mycket..hehe..

 

Jag testade att böja ner knät, det som jag haft problem med innan och det visade sig att jag fortfarande har det, men inte alls lika mycket längre..snart sa..

När jag säger böja ner knät sa menar jag att ha hela fotsulan fast i marken men böja ner och fram knät, som en hukning lixom, eller mer som sittande i luften kanske..dalig pa förklara..hehe..

 

Nej, nu hoppas jag att det inte blir sa mycket mer prat om foten min!

Men det händer inte sa mycket annars, allt kretsas fortfarande runt foten..

 

Väntar pa att D ska komma hem fran León där han tillbringat dagen med vänner sa ska vi ner till baren här med nagra grannar.

Han har varit pa nagon skjutmässa och sa har dom skjutigt saklart.

 

Far se om jag hinner kika nagot pa Melodifestivalen med.

Sag lite förra veckan men tyckte inte alls det var bra, hoppas pa bättre musik och underhallning idag.

 

Sen ska jag iväg och jobba igen.

Jobbet gar bra, skönt att jobba natt och kunna göra allt i min egen takt.

Hoppas pa att fa jobba natt nästa vecka med!

 

 

 

 

 

 

 

Om exakt tva veckor aker D och jag hem till Sverige nagra dagar.

10 dagar rättre sagt.

Det är Pappa som fyller 60 och ska firas!

 

Den här gangen vet alla om att vi kommer, inga överraskningar som gar i krasch!

 

Jag är sa missnöjd med vädret i Sverige den här vintern och jag hoppas verkligen det kommer (mycket) snö innan vi kommer.

D har aldrig vairt i Sverige under vintermanaderna och jag vill sa gärna att han ska fa uppleva det där fina svenska vinterlandskapet.

 

En av sakerna som jag ville att han skulle uppleva var att ga pa is, konstigt va?

Men eftersom han inte kan aka skridskor pga sitt knä sa hade jag sa gärna velat ta en promenad pa mälaren med honom, det är ju sa fint, sa mysigt och för honom chockerande da han badad där under sommaren...

 

D har förresten vart i Sverige i December en gang, under Lucia.

Men det var kallt, gratt, regnigt och ruggigt.

Ingen snö och inget fint vinterlandskap.

 

Jag som har haft san tur med fint väder när jag vart hem till Sverige under Februari/Mars dom senaste aren, när jag akt själv saklart....

 

Kalmar 2013

 

 

Idag är det tre veckor sen jag ramlade och gjorde illa foten.

Jag mar tipp topp och har knappt ont längre.

Ibland far jag som ilningar i den inre fotknölen som gör ganska ont, men dom pagar under bara nagra sekunder.

Om jag star/gar länge pa foten sa maste jag vila lite.

Trapporna är fortfarande ett problem, men pytte lite..hoppas jag kan ga ner normalt om ett par dagar.

Svullnaden finns fortfarande kvar men ganska lite nu och jag är fortfarande öm pa bade in och utsidan.

 

Korten är tagna i tisdags kväll, för tva dagar sen.

 

Jag jobbade mitt första pass i natt och det gick bra!

Det var faktiskt lite pirrigt att komma tillbaka, tre veckor har jag varit borta mellan sjukskrivningen (18 dagar) och lediga dagar (3).

Natten var lugnt och jag behövde inte röra pa mig speciellt mycket, ingen överansträgning här heller.

 

 

 

D är en riktig pain in the ass ibland, sa himla envis!!!

Men samtidigt är detta en av hans bättre egenskaper, hans "jävlar annama", hans tro pa sig själv och hans envishet. Det har fört han dit han idag är och är en av anledingarna att jag är sa himla stolt över honom! 

 

Hans historia är lang.

Men för att göra en lang historia kort..

När jag lärde känna honom var han överviktig och hade aldrig idrottat, lite motorcyckelcross och mountainbike när han var yngre, men inget allvarligt..

 

Han började med triathlon när vi flyttade till Segovia.

Han började med detta för att "underhalla" sitt knä.

Han hade aldrig sprungit eller simmat.

Hans envishet tog honom ända till EM i Holland 2009.

Där han vann i sin grupp.

 

Han sprang en del löparlopp ocksa.

Här i Cercedilla tex.

Hans envishet och triathlonen gjorde att hans knä sket sig fullständigt istället.

Meningen var att han skulle göra det för att det var kul och halla igang knät, som sjukgymnastik ungefär, inte tävla i det, inte överanstränga..

 

Sa, han började med simning istället..

Simmningen tog honom över Gibraltarsundet.

Han bestämde sig en sent pa hösten 2010 att han skulle göra det och varen 2011 blev det av.

Han simmade även "Norra spaniens liga" i korta (fran 50m till 800m) distanser under vintern 2011/varen 2012. 

Sommaren 2012 simmade han Vansbro simmet i Sverige där han startade i första led med dom bästa.

Han simmade sedan 12h i sträck i Benalmádena och det var da hans axlar sket sig och antaligen da hans ryggbrock började...

December 2013 kunde han fortfarande inte springa eller simma sa han började med lerduveskytte istället.

Jag vet inte vad dessa grenar heter pa svenska

 

 

Men i början pa Februari vann han "Madrids trofé" i Foso Universal (Trap?) i hans grupp (4)

Och i söndags kom han tvaa "Castilla och Leóns trofé" i Foso Universal (Trap?) i hans grupp (4)

 

Hans mal i ar är att tävla pa mer Nationella tävlingar och sen tävla i grupp 3 nästa ar.

 

Anledningen till detta inlägg är att jag "kämpat" med min onda fot dom här veckorna och han har stöttat.

Min "skada" är ingenting jämfört med hans.

Mitt onda försvinner om nagra dagar/veckor.

Hans är för alltid.

Detta inlägg är för att jag är sa stolt över honom, att han uppnatt allt det han velat och kunnat.

Han har aldrig gett upp och gör det heller inte förens det verkligen inte gar längre.

Jag som grät häromdagen när han "tvingade" mig ga i trappen (för att bli bra i foten).

Jag skulle aldrig ha klarat av det han gatt igenom, skulle aldrig klara pressa mig själv sa hart.

Jag skulle lägga mig ner och grina istället.

 

Han ville bara att jag skulle berätta för pappa min, hans svärfar, hur duktig han blivit i skytte..

Om hans senaste reultat.

Sa, inlägget blev lite mer än bara skytteresultat, en liten, liten resumé av hans idrottsliv.

 

 

 

Japp, nu börjar jag jobba igen som sagt var.

Doktorn ville sjukskriva mig en vecka till men jag sa nej till det, bad om att fa börja jobba igen.

 

Dels är jag saaa uttrakad, behöver fa komma ut, göra nagot nyttigt!

 

Dels av rädsla.

Jobbsituationen i detta land är inte det bästa just nu och vad som helst kan hända om man är sjukskriven

"för länge" (eller sjukskriven över huvudtaget).

Later hemskt, men sa är det.

Jag har inte blivit "hotat" av jobbet men sa här ser det ut just nu. 

Den fula sanningen.

 

Den andra anledningen är ekonomisk.

Mars manad är den manad som är värst pa aret.

Arets högsta gasräkningen kommer och husförsäkringen kommer.

Dessutom aker vi till Sverige i Mars pa semester och det skulle vara kul att hitta pa natt skoj där med.

Jag är inte i stort behov av pengar, alltsa inte i nödsituation.

Men jag vill heller inte hamna i den.

Sa, om jag kan jobba nagra veckor i Februari manad sa far jag lite mer pengar i Mars iaf.

 

Foten mar bra. Den är som alla andra dagar, fortfarande lite svullen och bla.

Jag kan ga pa den utan att ha ont men det känns fortfarande och ibland gör det lite ondare.

Det är bättre pa eftermiddagarna/kvällarna när den värmst upp under dagen.

Värst pa morgonen, da är den sa stel och jag haltar som mest.

 

Men som sagt, jag börjar inte jobba fören kl 23 pa onsdag och jobbar sen natt resten av veckan.

Sa, det är nästan som om jag vore sjukskriven iaf da jag bara kommer sitta där, typ..

:)

Det känns bra

 

 

 

Har städat ur lador och skap här hemma.

Hittat en massa gamla mobiler och mobilladdare som nu ska bort, varför har vi spart allt detta skräp?

Finns säkert folk som samlar pa sant här och vem vet kanske är det värt pengar om nagra ar ;)

Ska in till Segovia imorrn och lämna in dom till en affär som atervinner dom.

 

Men lite kul att se ända, vad de ändras och vad mycket mina mobiler ända har betytt för mig.

Vad "coola" dom varit, och vilka nyheter dom varit, alltid nagot nytt och häftigt.

 

Min första mobil var en Nokia 5110, jag fick den i julklapp när jag var 14 tror jag det var.

Den kom med en massa skal att byta med, sa coolt, hade gult, grönt, rött och blatt!

Jag satt hela natten och kollade igenom den, böt skal och ringsignaler.

Ringde kompisar och spelade snake.

 

Efter den hade jag en Nokia 3310, som alla andra tror jag.

Det maste vara världens bästa mobil! 

 

Efter den hade jag en Nokia 3650.

Jag och en kompis skaffade dom samtidigt

Den hade kamera och man kunde skicka bilder pa MMS, det var det coolaste vi vart med om!
Det var inga andra i varan kompiskrets som hade telefon med kamera eller som kunde skicka MMS sa det var ju trakigt, men vi kunde skicka till varandra och hade typ 50st MMS gratis.

Vi skickade massa fula/talande bilder istället för att ringa och skicka SMS.

Den var dock lite svar eftersom knappsatsen var rund...

 

Sen flyttade jag till Spanien och skaffade en Motorola V3, det var häftigt med knappsatsen som var sa platt, men telefonen i sig gillade jag inte speciellt mycket sa jag skaffade en ny Nokia.

 

Nokia N70, den kunde man surfa pa! Använda internet!

 

Sen skaffade jag Nokia 5800 Xpress Music.

Min första mobil med pekskärm och appar!

 

Som ni ser har jag alltid föredragit Nokia!

Nu har jag en Samsung Galaxy Ace som är sämst!

Den hänger sig hela tiden och funkar skit tycker jag.

Det enda nya som den här har som skillnad fran min förra är nog bara att den har fler "(start) sidor"

Visst är det modernare och funkar snabbare än den andra men jag tycker som sagt var inte alls om den :(

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det börjar nog bli tjatigt för bade er och mig nu, allt detta pladder om foten

 

Igar knäppte det till i foten

(den inre knölen där jag haft som mest ont, det som gjort att jag inte kan ga i trappor eller ga ordentligt),

gjorde skiiit ont, men det onda höll bara i sig i nagra sekunder sen var det "vanligt" ont resten av kvällen.

 

Men idag sörrni sa vaknade jag som ny!

Hade inte ont alls, kan ga och "rulla" pa foten, hur skönt som helst!

Jag kan fortfarande inte ta mig nedför trappan ordenligt men idag kunde jag ga med en fot pa vardera trappsteg, sidled iof men det är en stor framgang för mig, jippi!!

Självklart finns det fortfarande känningar och foten är inte frisk ännu, men saa stor skillnad idag och för ett par dagar sen, känns underbart!

 

Pratade med jobbet idag.

Ringde och förklarade hur jag mar och sa att om dom respekterar mitt arbete sa säger jag till imorrn hos doktorn att jag vill börja jobba igen, om det inte kommer fran honom det vill säga.

 

Mitt arbete är alltsa receptionist men efter alla nedskärningar gör vi ALLT, vi är bara en person per pass .

Vi sitter och gör vart jobb men om det kommer in nan i baren sa är det bara att springa upp (typ 6-7 trappsteg, bara..) och servera, kommer det nagon lunchgäst, ja, da är det bara att servera där med..men inte glömmer vi "vart" jobb under tiden heller..nej, om det ringer pa telefonen eller kommer en gäst, ja da far man springa ner igen..och även om det inte är nagon i varken telefonen eller i receptionen och väntar sa maste man ju kolla mailen titt som tätt och allt det andra som hör till mina arbetsuppgifter engligt kontrakt.

 

Min fot är fortfarande inte i det läge att jag kan springa fram och tillbaka eller upp och ner men jag är saaa trött pa att vara hemma nu och vill gärna tjäna ihop nagra slantar tills i Mars med, saklart.

 

Min chef sa att det var okej, att dom förstod (!), sa jag börjar jobba pa onsdag natt och kör nattpasset hela veckan ut, skönt!

Natten är sa MYCKET lugnare och oftast sover jag ett par timmar ocksa, skönt som sagt var.

 

 

 

 

 

 

 

Igar var jag ju iväg pa den där läkarundersökningen

Det visade sig att det var Ds gamle traumatologidoktor som skulle undersöka mig, sa dom pratade mest mellan sig än om min fot..hehe

 

Jag har inte riktigt samma förtroende för min husläkare sa det var skönt att fa komma pa den här läkarundersökningen trots allt!

Han förklade min skada och berätta varför den ser ut som den gör och varför det gör ont där det gör ont osv...

 

Jag har vrickat/stukat foten en gang tidgare (ocksa här i Spanien för en massa ar sen) men da var jag pa benen efter knappt en vecka igen och hade inga blamärken sa det var en lätt sadan...

 

Nu har jag fortfarande ont, är bla och svullen.

Jag kan fortfarande inte ga nedför trappor eller vika knät med fotsulan i marken, huka mig lixom..det tar stopp

Jag gar numera pa foten men "rullar inte klart den", jag gar lixom inte fran hälen till tarna pa foten eftersom det gör ont när jag trycker ner foten fran tarna vilket gör att jag fortfarande haltar lite smatt.

 

Dokorn förklarade att allt detta är normalt eftersom foten fortfarande är svullen

(vilket är normalt da det tar ca tre veckor för ligamentet att läka)

Att jag har mer blamärken nu än innan är ocksa normalt eftersom ligamentet gick sönder och det är en langsam blödning som tar tid att visa sig(!)

 

Jag försökte fa honom att ge mig rehabilitering gratis men det funkade inte, hehe, han sa att jag skulle prata med min husläkare om det..annars far jag betala det själv för jag skulle vilja ga pa nagra iaf, känner att det vore bra eftersom min fotled är ganska svag av sig i vanliga fall med..

 

 

 

 

Jag har nu blivit kallad till tva olika läkarundersökningar, kontroller typ..för att se om min sjukskrivningen är pa riktigt och att min fot verkligen gjort sig illa..

 

Den här situationen är ny för mig da jag bara varit sjukskriven tva ganger innan under min tid här i Spanien och det var innan den nya lagen (och rätt länge sen).

 

Förr var det ganska mycket bedrägeri med sjukskrivningarna

Folk sjukskrev sig flera dagar för att dom var lite snoriga da man fick fullt betalt fast man var sjukskriven etc etc

 

För att folk inte ska sjukskriva sig alltför lätt sa far man inget betalt de tre första dagarna

Fran dag 4 till 20 far man 60% och fran dag 21 tills man börjar jobba igen far man 75% av lönen.

 

Min chef har ringt mig varannan dag typ och fragat när jag kommer tillbaka, inte hur jag mar utan när jag kommer tillbaka.

 

Jag tycker det är ganska klart att min sjukskrivning är pa riktigt eftersom jag kommer förlora ganska mycket pengar pga detta och självklart är det pengar som behövs!

Det hade vart annat innan den nya lagen, om jag inte blev av med nagra pengar, da kanske jag inte skulle ha lika brattom att börja jobba igen men nu vill jag ingen annat än att börja jobba (ekonomiskt sett)!

 

Men, som D säger, jag har inget att dölja sa varför ska jag vara nervös för dessa läkarundersökningar.

 

Imorrn ska jag som sagt var till jobbets mutua.

Jag har tid hos min läkare pa mandag morgon här i byn, se om jag blir av med sjukskrivningen, förhoppningsvis.

 

Fick tid samma dag och klockslag hos la Junta de Castilla y León i Segovia för deras läkarundersökning, ringde dom och förklarade situationen och dit slipper jag ga om jag nu inte blir sjukskriven längre saklart..

 

 

 

Igar var det Lillis födelsedag!

Hipp Hipp Hurra för dig!!

 

D och jag firade det med profiteroles till efterrätt, sa gott!

 

Idag ska D till Ávila igen, för att skjuta saklart.

Jag vägrar att sitta hemma och stirra pa väggarna

Han vagar inte släppa av mig själv pa stan, hehe, och jag tänker inte följa med till skjutbanan sa vi har kompromissatt, jag följer med till Ávila men blir avsläppt vid det lilla köpcentret.

Där kan jag köpa en bok och ta en kaffe i lugn och ro men ända fa lite miljöombyte.

 

Idag pa förmiddagen är det ända inget skoj pa OS, hehe, hoppas som sagt var pa hockeyn i eftermiddag!

 

 

 

 

 

Jag har aldrig varit intresserad av att varken se OS eller stora mästerskap pa tv.

Varken sommar eller vinter.

Men jag har en familj som älskar det!

Mer sportfanar far man leta efter, de ÄLSKAR vinterstudion

 

Dom senaste aren har jag akt hem till Sverige i Februari/Mars och da är det jämt en massa skidtävlingar pa tv och radio.

Jag har snällt fatt sitta i soffan och titta pa, döuttrakad!

 

MEN, detta har efter manga vintrar satt spar hos mig nu och för första gangen i mitt liv har jag frivilligt satt mig ner och kollat pa OS pa tvn.

Hör och häpna!

 

Jag är till och med lite glad att detta pagar under min sjukskivningn och jag har natt att "se fram emot"/se pa tvn.

 

Här i Spanien är vinter OS inte sa populärt (saklart!), men det finns en kanal som sänder, inte allt saklart men lite.

Jag har bla kunnat se hela skiathlon för bade damer och herrar samt sprinten som gick idag, vilken final för herrarna!!!!

 

D tycker curligen är roligt, det har vi inte sett nagon dag än, sänds sa tidigt, men vi vet att det gar bra för Sverige för tillfället iaf, bade för damerna och herrarna.

 

Kanske är det för att jag känner igen alla namn och ansikten pa längdskidakarna som gör att jag tycker det är den roligaste grenen?

 

Jag hoppas dom sänder killarnas hockeyn imorrn!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

..fortsätter..

 

Jag var som sagt var till doktorn igar, blev av med kryckorna och "bandaget" men är sjukskriven en vecka till.

Kryckorna har jag använt mer som käpp dom sista dagarna men nu är det slut med det med, nu gäller det att försöka ga ordenligt.

 

Fick recpet pa en sorts stödstrumpa som jag hämtade ut pa apoteket som jag ska använda den här veckan.

Det gjorde skitont att sätta pa sig den och den klämmer ihop som bara den men ända skönt da jag vagar trycka till lite mer när jag gar.

Jag gar rätt okej nu, haltar liiiiite.

Att ga upp för trappor gar bra, det är värre nedför, gar ner som sma barn, tva fötter per trappsteg lixom.

 

Har fatt brev fran jobbets Mutua ocksa, har blivit inbokad där pa fredag klockan 19:00, dom vill väl se om sjukskrivningen är pa riktigt, vad vet jag..

 

Dag 12

 

 Knät fick sig en smäll ocksa

Bara sarskorpa kvar

 

 

Jag har varit SAAAAA uttrakad denna veckan!

 

Dom första dagarna var hemska, jag kunde inte göra nagonting alls, inte ens hämta ett glas vatten, var sa beroende av D!

 

Hade inga böcker hemma som lag och väntade pa att bli lästa, tvn var det bara skit pa och nan serie som jag började följa sa visades samma avsnitt pa samma kanal tre gangen om dagen och sen var det repris pa det dagen efter igen!

Vi har fortfarande inge internet i datorn hemma sa jag surfade runt lite pa en seg liten mobil.

 

Hunden behövs ju rastas och jag bad D köra iväg med bilen (dom första dagarna) till en grusväg/äng där hunden kunde springa lös sa jag kunde följa med i bilen och fa lite miljöombyte och lite luft!

 

Efter nagra dagar kunde jag stödja lite pa foten fast jag gick med kryckorna som stöd lixom sa inte all tyngd lag pa foten. Jag gick fran vardagsrummet till köket fram och tillbaka och det var nog det jag gick.

 

I Onsdags eftermiddag akte vi och hälsade pa Ds farfar som bor med Ds farbror denna manad.

 

Han och jag hoppade omkapp där i byn, även om det inte syns pa bilderna sa gar han med käpp.

 

 

 

Torsdagen förra veckan tillbringades i Ávila

 

D var iväg och sköt (saklart) medans jag gick en vända pa stan..

Vi hade bestämt att D skulle hämta upp mig strax efter klockan tva

Jag gick mot stället där vi bestämt träff, gick utanför en skola men eftersom skolan precis slutat för dagen sa var trottoaren full med barn och mammor sa jag gjorde som vi alla gör när det inte kommer bilar, gick ner pa gatan..bara det att jag inte sag att det var en brunn precis där som jag saklart ramlade i...

 

Jag fick hjälp av ett par mammor att ställa mig upp igen och jag fattade nog inte förens jag stod upp igen att jag faktiskt hade ramlat.

 

Mammorna fragade snällt om jag madde bra och behövde ha skjuts nagonstans..jag var sa chockad och hade sa ont sa jag sa tack men nej tack och satte mig pa en bänk och andades.

 

Började halta mot platsen där D skulle hämta mig, tack och lov lag det nära

Han visste inte vad som hänt och fragade saklart när han sag mig.

Han undrade om jag gjort mig illa och jag svarade att kanske hade jag gjort illa foten

Han bad mig ta av mig skon och foten var saklart jätte svullen sa vi akte till akuten i Ávila och efter fyra timmar där fick vi det konstaterat att det var en vrickning/stukning.

 

(Jag skirver vrickning/stukning eftersom jag inte vet vad skillnaden mellan dom bada är!?!)

 

Pa fredagen fick jag tid hos husläkarn för att sjukskriva mig..ska tillbaka nu pa mandag och se vad dom säger

 

Idag har det gatt 9 dagar sen olyckan och jag gar lite lätt pa foten, fortfarande ont, bla och svullen men betydligt mycket bättre än för nagra dagar sen!

 

Eftersom jag vanligtvis är väldigt klumpig av mig sa knäppte jag ett kort pa brunnen där jag ramlade för att visa D att jag inte snubblat över mina egna fötter..hehe